Vi är på Gotland och idag har mamma och pappa varit på Hemse Krut & Pappershandel och köpt en dockvagn till mig. Hur glad blir man då egentligen? Jo, precis så här glad…
Idag skall vi även åka in till Visby och fira farbror Rune som fyller år idag. Hipp hipp hurra! Jag passar säkert på att leka lite med favoritkusinen Gabriella som jag längtar så mycket efter. Lite tårta skulle sitta fint en vårdag som denna.
/Lea
Tanken har kläckts ur sin vinterdvala. Det är snart dags att börja planera nästa resa på motorcykel. Förra året blev det Norge och det var en riktig höjdare. Lite motvilligt gav jag mig iväg helt själv och upptäckte att det faktiskt var ganska skönt. Jag kunde hålla mitt eget tempo och jag fick tid för mina tankar. Jag har ett högt tempo, inte i hastighet, men om man räknar timmar i sadeln. Mitt lyckorus får sin näring av många mil i ryggen.
Årets resa är ännu i sin linda. Jag behöver komplettera hojen med lite packväskor och jag behöver hitta en riktning. Just nu så lutar det åt att det blir norrut. Riktigt mycket norrut. Så långt man bara kan komma.
Att nå vägens ände. Den yttersta kanten norrut på den pannkakan vi bor på. Utsikt mot ishavet och nordpolen. Ja det lockar faktiskt. Resorna söderut, vårsolen i Paris, en halv frukostbagett från Bordeaux som sparas innanför skinnstället, ja det sparar jag till Anja kan följa med. Ytterligare några år framåt i tiden alltså. Nu får jag passa på att göra de lite mer torftiga resorna där man avnjuter en varma koppen under en ensam gran på ett kalhygge i ödemarken.
Jag har i många år snackat om Nordkap, och varje år har jag hittat något annat “lättare” och “bekvämare” resmål. Nu får det vara slut på snackandet. Det här året får det bli en långresa.
Återigen så står det klart att “Barn gör inte som vi säger – de gör som vi gör.”
I vår familj är kameran en lika stor och självklar del som telefonen är hos andra. Lea är självklart medveten om detta, på sitt alldeles egna sätt.
Vår gamla kamera har legat trasig i dvala, och Lea har därför fått leka med den. Men så plötsligt – Den fungerar!! Glad i hågen spatserar Lea omkring och tar kort i vanlig ordning, med en enda skillnad – nu fungerar faktiskt kameran. Hon radade upp nallen och Iggle Piggle och Upsy Daisy för porträttfotografi, ville ta kort på oss och sig själv. Hon kommenterar efter lyckade bilder “Fin bild!”.
Vi kan se ett gryende fotointresse hos vår lilla trollunge, vilket glädjer oss så klart. Här bjuder vi på ett axplock av Leas första alster som fotograf.
Fotograf Lea 22 månader.
Rotade fram en bild från Idus senaste besök. Här har det radats upp några MacBook Pro på bordet.
Nu kanske ni undrar – varför sitter ALLTID Idus med ett vinglas framför ansiktet?
Kanske är hans näsa bara förvillande likt en vinkupa från Ittala? Kanske lider han av kronisk näsblod och det blir billigare att “fånga upp det” än att använda papper. Min gissning är att han har komplex för sin lilla näsa och så fort det dyker upp en kamera så försöker han få den att se större ut genom att placera den bakom konkavt glas.
Någon som har några fler teorier på detta? Mystiken tätnar.
Så hur tillbringar man en barnfri fredag när man äntligen får chansen? Tagna av stundens allvar så blev vi nog lite ställda och förvirrade. Vi bestämde oss för att inte göra en sådan stor grej av det och tog det väldigt piano. Vi åt lite god mat på den lokala restaurangen, drack några glas vin hemma i soffan, och jag tog tillfället att fotografera min vackra flickvän lite. Det blev ingen superseriös fotosession, utan vi knäppte några bilder på måfå i hopp om att någon kanske skulle bli bra.
…och visst blev de bra. Det är svårt att misslyckas när skönheten är så påtaglig. Jag längtar till våren nu. Att få använda solljuset och naturen i bilderna. Färger och nyanser.
