www.gardell.org

Jag har under senaste tiden grottat ner mig en en ny tv-lösning. Jag blev trött på alla nödlösningar och mismatch som man samlar på sig efter hand. Kablar hit och sladdar dit. Olika boxar och grunkor som kanske kan prata med varandra, en uppsjö av fjärrkontroller och avancerade knapptryckningar för att kunna titta på tv eller lyssna på musik. Det var dags att skaffa något enhetligt och smidigt samtidigt som man behåller möjligheten och intresset för det lite mer tekniskt roliga.

Lösningen och tillika resultat blev en datorlösning även kallat HTPC. Grunden är en liten Mac Mini med dubbla tuners och HDMI konverterare. Jag är supernöjd. Nu kan vi lyssna på Spotify i stereoanläggningen, spela in tv och film direkt på hårddisk, och allt med hjälp av en fjärrkontroll.

/Ingemar

Jo då, vi finns fortfarande. Hoppas du inte har tröttnat på att hälsa på här – det har varit stiltje här ett tag.Vi säger så här: Det är lite mycket nu…!  Men nu laddar vi batterierna med en fredagsmyskväll med vin för första gången på oerhört länge. Det har varit en del som hänt den sista tiden, och inte har vi varit krya heller direkt… Sista tiden har vi duckat för nya infektioner, fått diagnos på befintliga, och knixat och trixat med hämtning och lämning kombinerat med den absolut mest hektiska tiden på mitt jobb. Tack underbara mamma som hjälpt  oss med att hämta Lea från dagis så dagarna inte blir så långa där…

Så ja, nu laddar vi om, imorgon ska vi hem till Pernilla och dit ska även Åsa, Micke och Dexter. Vi ser verkligen fram emot det! Ett besök i Västerås kommer att göra gott. Så ska jag också tända ett ljus i minneslunden för pappsen, ja och så för mormor så klart, en varm kärleksfull tanke till morfar och “farmor” Elsa… och alla andra fina som inte trampar jorden längre.

Jag ska helt enkelt njuta ledighet med de mina. Vad gör du i helgen?
Anja

Idag tänker vi på gammelmormor som somnade in och begav sig ut på livets sista resa imorse. Det är tråkigt för oss när vi nu inte längre får träffa henne, höra henne berätta om minnen och anekdoter, och det är tråkigt för lilla Lea som bara några få gånger fick hålla hennes hand. Men… jag väljer att tro på något mer. Att när kroppens fängslande av själen en dag upphör bjuder friheten och allmäktigheten på så mycket mer.

Nu kan gammelmormor hälsa på Lea varje dag.
Hon är med oss alla nu och det är mycket värme i den tanken.

Jag tänker således inte avsluta detta bud med något sorligt “farväl”
utan med ett innerligt - ”Välkommen!”

/Ingemar

…man kommer hem efter en festkväll med jobbet och Anja har bakat “kalladetvafanduvill-bollar” och sparat några på ett fat i kylen. Mums!

/Ingemar

Det har masserats axlar och nacke en del här hemma det sista dygnet. Jag masserade Ingemars värkande axlar och nacke i omgångar igår. Lea tittade storögt på och var med med en liten klapp på pappas axel då och då.
Idag när jag och Lea lekte och slappade om vartannat i soffan så ställde sig Lea bakom mig i soffan, och så började hon massera mina axlar… Hon klappade och tog så försiktigt – det var ingen tvekan om att hon härmade mig när jag behandlade Ingemars nackspärr. När jag vände mig om och sa “Åh så skönt Lea, tack!” så log hon sitt allra vackraste lende med huvudet på sned och puttade till mig så att jag skulle sitta så hon kom åt axlarna igen. Så höll hon på i några minuter… Sötnos!

I min mening ytterligare ett tydligt bevis på att barn inte gör som vi säger – de gör som vi gör.

/Anja