Av vår enorma basilikabuske är ett minne blott, likaså av den fina mejramen och den lilla timjan som jag lyckades vårda under sommaren. Detta är vad som återstår, och nu skördade jag alltså det sista för att torkas och minna mig om sommaren under höstmatlagningen.
/Anja
Det finns en trend (i USA verkar det främst) att brudpar vill överraska sina gäster med en annorlunda entré. Oftast handlar det om entrén till festen efter vigseln, eller så en brudvals som inte är som alla andra. Här kommer ett underbart klipp på en entré in till själva vigseln. Lea och jag tittade, Lea klappade händerna och jag skrattade med rörda tårar i ögonen även om det är ett för mig helt okänt par. Denna filmsnutt vandrar nu runt på Internet och den är hittills visad 25 957 567 (!!!) gånger på You Tube. Idag är ingenting privat. Hehe
http://www.jkweddingdance.com/
Så titta och njut, det gjorde i alla fall jag. Tänk vilken fest det här gänget hade långt in på småtimmarna!!! Tjoho!!
/Anja
Trodde det var över, men inte då… Leas snor rinner och hostan håller i sig. Febern är över i alla fall, för nu åtminstone. Hennes tänder kommer återigen i klasar och det är verkligen inte lätt att vara Lea just nu. Men jag tänker banne mig pallra oss till dagis imorgon. För ungar brukar vara snorigare än så här på dagis, så farligt är det inte… Dessutom måste hon få se lite annat folk och leka med sina kompisar, hon är på gränsen till gaaalet mammig just nu vilket kan var knepigt på dagis. Så det måste vi försöka öva bort. Men jag vet också att när jag har lämnat henne så gnäller hon i ungefär 5 sekunder, sen vinkar hon glatt i fönstret och tycker att dagis är en bra plats att vara på, ibland till och med toppen. Idag blir en dag hemma hursomhelst för att Lea ska kunna vila och tanka lite “mamma”.
Nu ska jag njuta av en kopp kaffe i tysthet, Lea tar sig en välbehövlig vila.
Mina tankar går till dem som har betydligt värre åkommor än förkylning och förkylningsastma att tampas med. Varma tankar går till dem.
Hoppas på en bra måndag!
/Anja
I månaden som passerat så blev krypandet historia. Nu är det full fart på två ben.
/Ingemar
Jo, just nu är det inte gula bananer och julmusik direkt. Det började med att lilla tofsan fick diagnosen “Förkylningsastma” av en läkare. Hon fick medicin som hon skall ta morgon och kväll för att bli av med allt slem. Förkylningsastma är enligt vad jag förstått biverkningar som kan uppstå när en förkylning inte riktigt släpper från lungorna och det bildas långvarigt slem. Sedan blev hon dessutom förkyld på nytt och snorade till det rejält. Som ett brev på posten så blev även jag smittad och vi går båda omkring med rinnande näsor och feber. Anja då? Hon kom inte undan hon heller utan fick halsont och ryggskott (?!), säkert av att passa upp på oss två övriga sjuklingar.
Veckan börjar nog i moll ur ett rent hälsoperspektiv, men med några nävar piller och allsköns rotfrukter så siktar vi på att möta nästa helg i C-dur. Vi har ju lyckats med bedriften att genomför en dagisinskolning utan att bli sjuka. Till slut så hinner väl profetian ifatt en och det som alla har sagt – att man skall bli så sjuk, gång på gång, under inskolningen, ja … nu var det väl dags…
/Ingemar
