Då har vi hämtat oss från den värsta delen av våra förkylningar för denna gång. Ingemar var först ut att bli förkyld och det verkar tyvärr som hans baciller håller envisast grepp om honom.
Imorgon bär det av ut – oavsett eventuell snålblåst och kastvindar – här skall inhandlas kläder till liten Lea som växer så det knakar. Håll i hatten (och plånboken?…)
Jag sorterade just ut ännu en papperskasse från klädlådorna och inser att Uj Uj UJ va kläder vi har som vi inte ens har använt. Hur som helst så saknas det fatiskt några plagg – så jag ska göra några få men väl utvalda smarta inköp imorgon. (jo jag kan göra såna faktiskt…).
KRYA PÅ DIG MOR! ropar jag till Vässan och ännu ett sjukläger, och sänder all vår kärlek i förkylningstider!
Upptäckte att jag inte hade några pengar på kontot idag när jag skulle äta lunch. Av någon anledning så hade ej heller min kollega Micke några pengar. Vi tömde skrivbord, lådor och jackfickor och gick och handlade lunch för två, för de 35.50kr som vi lyckades skrapa ihop.
Jag köpte en burk vita bönor i tomatsås, som jag avnjöt kall direkt ur burken sittandes på min arbetsplats. Micke slog på stora (och ganska konstiga) trumman och köpte en keso och ett paket vispgrädde som han mixade ihop och kvävde sin hunger med. Jag tänker inte gå in på varför.
Imorgon är det löning. Då skall jag kosta på mig lite extra tror jag.
…flickvän, sambo och mor till min dotter. Jag tycker dessutom att hon är så snygg. Det tyckte jag även för ett år sedan, när hon såg ut som “Gladiatorerna lagar mat i TV4″
Hon är snart där igen. Hon blir smalare för varje dag. Hon har ju fött barn och allt som händer henne är ju naturligt. Själv drullar jag omkring som familjens torktumlare (alltså ingen tvättbräda) och funderar på hur smalmat ser ut. Jag har inget annat att skylla på än att möjligen hon är just en alldeles för bra kock min tjej. Såserna…. kryddorna….herreguuuuuud…
Jag anar ett nyårslöfte i antågande.
Beach 2009?
/Ingemar
(vi firar för övrigt tre år idag. hurra, hurra för oss. Vi står ut med varandra….tjohej!)
oj oj vad det händer grejer. Liten Lea har på några dagar blivit i mångt och mycket så annorlunda mot förut.
Hon har alltid varit så självständig, klarat sig toppenfint att ligga lite för sig själv och klure. Hon har aldrig gnällt och varit skrikig… Det har till en liten, liten del ändrat sig så smått… Hon tycker fortfarande om att vara för sig själv… men Lilla hjärtat vill verkligen att man ska bära och vara nära nu (alltså oftare än förut), hon hatar att vara trött, vill inte sova… men samtidigt är hon ju fantastiskt glad också. Det är mycket av båda sinnesstämmningar.
Pratar gör hon som sagt som en liten toka! he he
Men nu vaknar hon oftare, är hungrigare på natten och klarvaken. Joddlar och står i mitt i natta och våra stillsamma nattrutiner är som förbytta…
Hon har aldrig varit känslig för ljud, hon sover var som helst och hur som helst. Det funkar fortfarande men hon är så lättskrämd av vissa saker. Hostar och nysningar tokskrämmer henne… fattar ni hur de senaste dagarna har varit när Ingemar har varit störtförkyld? he he
Ja jag vet att saker och ting ändrar sig hela tiden, men det är lite knepigt när jag inte hänger med själv… jag har svårt att säga adjö till den lilla Lea som jag känner, och anamma hennes nya vanor fullt ut utan att sakna det tidigare invanda mönstret. Låter kanske konstigt…
Men samtidigt så vet jag att tänderna måste vara på G, det händer mycket nu när hon fyller 5 månader, Hon drömmer kanonmycket, och vi gör mycket om dagarna som ska smältas – eftersom hon är vaken mer.
Dessutom har vi gång på gång konstaterat att vi är lyckligt lottade och att vi inte har det jobbigt – det är inte det. Utan det är bara NYTT det är liksom det som är ovant.
Och så här är det ju livet ut nu, det kommer inte att ändra sig.
Det är det som är tjusningen… det är den fina kryddan som gör grytan så mustig.
Ahh lilla Lea vad du rör om och gör allt så härligt!
