www.gardell.org

På kursen lär vi oss om hur man i projekt hanterar risker. “Managing risks”. På vägen hem så passerar man alla dessa tusentals gula skyltar som finns utplacerade på alla trottoarer under dessa skyskrapor.

Det här har verkligen varit en händelserik och ganska skön vecka, trots längtan efter Ingemar.
Jag har haft värdefull Anjatid. Men även en skön tjejmiddag med Ylva, Åsa och Pernilla med en bonus från Västerås i form av Madde. Vi åt gott och jag fick “skäll” för att jag gjort kaloribomben “marängswiss med anjas hemlagade chokladsås” till dessert. Mäktigt och smarrigt.
Jag fick blommor och paket (!)… som står så fint där hemma och minner om en mysig tisdagskväll…

Igår träffade jag en kär vän från förr, Nika och hennes dotter Signe Lo som blir 4 idag! Hipp hipp hurra! Ååå vilken mysig fika efter jobbet det blev. Vi har inte sets på nästa 5 år så det var på tiden. När vi sågs på Södermalmstorg möttes jag av en underbar liten tjej som sträckte fram tulpaner… Signe hade propsat på att de skulle köpa blommor till mig. “Har man inte setts på 5 år måste man ge blommor”. Sötnos!!!
Jag ser fram emot att träffas oftare nu!

Nu sitter jag på jobbet och tar en liten paus i stöket, och känner hur Pyret hickar! Det får mig att fnittra, det är en underbar och märklig känsla.

Ikväll ska jag simma och sedan hem för att se på lite TV och slappa… ska bli skönt att göra fredag.

Nä nu är det “back to work”, mycket att göra och kaffet är slut i koppen.

/Anja

Ja så kallas staden. Den blåsiga staden. För även om det enligt rykten skall symbolisera dess lokala politikers agerande under åren så blåser det fasligt mycket här. Starka vindar i kombination med många minusgrader gör att kinderna nästan trillar av när man tar sig en liten promenix.

Jag är på tjänsteresa och bor på ett hotell i centrala Chicago. Dagtid så ulbildas jag till projektledare och på kvällarna så sitter jag på hotellrummet och undrar hur Anja och magen mår. På lördag slipper jag “junkfood” och “aircondition”. Då skall jag njuta av hemmets lugna vrå igen.

/Ingemar

Man har hört rykten. Folk har varnat en för detta. Man har inte insett omfattningen förrän man drabbats…. jag pratar om den tillfälliga förvirringen som drabbar kvinnor när de är gravida. Först tycktes det som att det inte skull inträffa något knasigt alls. inga plötsliga begär efter pepparkakor med lingonsylt eller havrebollar mitt i natten. Inget glufsande av mandariner eller lakritsbåtar. Nej, faktum är att Anja verkade vara helt normal med enda undantaget att magen växt lite.

Igår kom hon hem och hade beställt ett årskort på ett gym.

Plötsligt så förstod jag att kvinnan som jag lever med inte riktigt har kontroll över händelserna utanför den lilla putande magen hon bär på.

-”…vad sa du?…. ett årskort?”
-”Japp, tänk va bra! ett helt år… bara och komma och gå som man vill på alla träningspass”, sa hon och sken upp som en sol.
-”Men….men…om nitton veckor så får du ju en liten bebis?”
-”Oj… ja det var ju knasigt. Jag tänkte inte så långt”

Vi lyckades byta årskortet mot ett klippkort och allt är frid och fröjd igen.
Jag blir så lycklig av att bara sitta och titta på Anja när hon vaggar omkring i lägenheten och pratar om tapetet och gardinder. Hon är så fin med sin lilla mage. ….och helt livsfarlig med vårat gemensamma visakort.

/Ingemar