Vi har möjligheten att spara åt Lea. Väl medveten om att alla kanske inte har den möjligheten så vill jag ändå dela med mig lite av några insikter. Ett problem som snabbt uppstår är “hur” man skall spara. Pengar på ett konto behöver inte innebära trygghet och säkerhet i dagens klimat och framför allt inte om tjugo år. Den som tror att vi sett den sista börs och finanskrisen har mycket kvar att upptäcka. Inflation kan göra ingenting av massor på nolltid. Banker kan gå under och kapital kan brinna inne. Fonder och aktier är ännu riskablare då dessa brinner upp i ett tidigt skede. Min personliga åsikt är att jag inte ens tror på de “pensionsfonder” som de flesta investerar i, och att de skulle finnas kvar den dag vi behöver dem. Bakom varje krona finns “energi” (i motsats till förr i tiden då riksbanken hade motsvarande värde i gulddepåer) och energi är en bristvara som inte kommer att öka. Fonder och aktier är det första som börjar brinna om en energikris skulle bli påtaglig. Hur bygger man upp något värdefullt för framtiden? Hur sparar man långsiktigt till sitt barn i en föränderlig värld?

Svaret är guld. I kriser och depressioner så finns det bara en produkt som ökat i värde när allt annat gått ner. Guld. Det är den enda världsvalutan som i många expertögon aldrig kommer att förlora värde. Amerikanska stridpiloter bär en guldpeng i fickan för att kunna lösa ekonomiska problem i okända land världen över om de skulle hamna på backen.

Man behöver inte köpa tiokilos guldtackor och binda upp hela sin förmögenhet. Det finns små “tackor” på ett gram och uppåt. Man kan köpa en liten tacka eller guldpeng ibland och lägga den i ett bankfack. Den investeringen behöver man inte ligga sömnlös över när börsen pekar nedåt, snarare tvärtom. Guld ökar som sagt i värde när allt annat förlorar.

För den intresserade så finns det länkar att hugga tag i här:

Att köpa Guld
Guldcentralen
E24
Tavex

Jag för nöja mig med stoltheten som kommer med fångsten. Själva tillagningen fixade mor och dotter (Anja & Malou).

Sköljning

Kokning

Totalt fyra stora kastruller gick åt för att koka alla etthundra kräftorna som jag hade med mig hem.
Imorgon blir det kräftskiva på Kyrkbacken.
Fint skall det va…

Efter en tag så smyger sig ändå någon form av mänsklig skyddsmekanism fram och man återgår till sin vardag och sina små förhållandevis obetydliga problem. Man glömmer, stoppar huvudet i sanden för det större perspektivet och ägnar sig endast åt de som man känner att man kan påverka. Eller åtminstone det som finns inom synhåll.

Nu har jag snubblat över ytterligare en sådan här film. En film som lyfter en högt upp över vardagen och ruskar om en ordentligt. Vad är det för framtid som vi är på väg mot? Det handlar om bristen på olja, ekonomibubblor som spricker, samhällen som går under. Ingenting känns heller särskilt långt borta eller speciellt overkligt. Det kanske i vissa fall faktiskt redan har börjat. Sönderfallet.
Filmen är uppdelad i två delar. Tyvärr är den på engelska, utan svensk text

Del 1:

Del 2:

Jag följde med till lekparken där det först var en kort samling med lite sång. Det var många – för Lea – nya sånger. Men så kom “Pippi Långstrump” då sken Lea upp och sjöng med för fulla muggar. Efter en kort fruktstund var det dags för den efterlängtade leken. Lea har lekt i den parken många gånger sedan vi flyttade hit, så hon var hemmastad och sprang runt, gungade, lekte i tåget och åkte rutchkana. Efter en stund sa vi hej då, och det var utan minsta lilla knorr som Lea glatt sa “hej då, ses sen”. I eftermiddag hämtar jag henne och tar med mig mamma också så hon får säga hej och titta runt på det nya dagiset.

För övrigt är det helt underbart med en ledig dag, jag känner mig verkligen ledig! Jag är ensam hemma i lägenheten för första gången och det känns så mysigt. Nu har jag fikat och ska städa undan lite. Sedan bär det av till Lea igen.

Här kommer lite bilder på promenad och fruktstund/samling (Lea i grå/vit randig mössa).

När man ser den på nära håll, då sätter tankarna fart. Ärrad, erfaren, omtalad och fortfarande insvept i mystik hänger den där och ser hur vi springer runt här nere, pantar tomglas, slår ihjäl varann, bråkar om skatter, grillar korv och kryssar mellan bröllop och begravningar.

Gonatt!

Hon var lite blyg i början för alla nya fröknar, men redan efter en kvart så ville hon springa omkring och hålla sin nya fröken Lena i handen. Det här kommer att gå som en dans känner jag. Imorgon skall vi gå till lekparken, trots att de säger att det skall bli regn. Jag tror inte hon kommer att bry sig ett smack om det, utan det är snarare pappa som får rota fram något regnställ i gömmorna tills imorgon.

Vi gör om försöket snart igen med lite bättre förberedelser. Det kanske går vägen om vi riktar in oss på familjeporträtt nästa gång. Där busungarna får sitta i mammas knä (så länge det går)

Jag vet att jag kommer att fälla en och två tårar imorgon. Jag är sådan. Att säga adjö är knepigt. För mig har förskolan betytt mycket – och Lea har verkligen trivts bra där.

Här kan ni läsa brevet som jag ska överlämna imorgon. Det är i ett sk pdf-format. Så om du inte får upp det via länken, hör av dig så får du det på annat sätt av oss om du vill.

Klicka här för att läsa.