www.gardell.org

Jag var ute på utflykt med jobbet, och målet var kräftskiva i kombination med kräftfiske. Kräftskivan är inte riktigt min grej, men jag tyckte att det var kul att få lära sig hur själva fiske går till. Fångsten var god och vi fick med oss rikligt med levande svenska signalkräftor hem. Fångat från en av Sveriges renaste sjöar. Kan det bli bättre? Ja det får man kanske fråga någon som äter dessa “insekter” som Carl von Linné kallade dem. Han avrådde bestämt från att använda dessa “insekter” till mänsklig föda och trots det blev det en delikatess i alla svenska hem. Nu gissar man att han i själva verket var allergisk mot skaldjur och att testerna blev något missvisande. De tillhör egentligen inte ens insekter när det gäller artklassificering, utan en undergrupp till leddjur som heter just kräftdjur. Å andra sidan så ligger gråsuggor i samma låda. Lite skumt är det nog ändå…

Jag för nöja mig med stoltheten som kommer med fångsten. Själva tillagningen fixade mor och dotter (Anja & Malou).

Sköljning

Kokning

Totalt fyra stora kastruller gick åt för att koka alla etthundra kräftorna som jag hade med mig hem.
Imorgon blir det kräftskiva på Kyrkbacken.
Fint skall det va…

Jag minns när jag såg filmen om miljön som Al Gore har gjort. Jag kände hur bestört jag blev, rädslorna, uppgivenheten och hur jag direkt ville börja arbeta för en bättre morgondag. Alla de små problem man i vardagen tampades med var som bortblåsta när man plötsligt fick första parkett på insikter som både var globala och katastrofala.

Efter en tag så smyger sig ändå någon form av mänsklig skyddsmekanism fram och man återgår till sin vardag och sina små förhållandevis obetydliga problem. Man glömmer, stoppar huvudet i sanden för det större perspektivet och ägnar sig endast åt de som man känner att man kan påverka. Eller åtminstone det som finns inom synhåll.

Nu har jag snubblat över ytterligare en sådan här film. En film som lyfter en högt upp över vardagen och ruskar om en ordentligt. Vad är det för framtid som vi är på väg mot? Det handlar om bristen på olja, ekonomibubblor som spricker, samhällen som går under. Ingenting känns heller särskilt långt borta eller speciellt overkligt. Det kanske i vissa fall faktiskt redan har börjat. Sönderfallet.
Filmen är uppdelad i två delar. Tyvärr är den på engelska, utan svensk text

Del 1:

Del 2:

Inskolning av Lea på det nya dagis pågår för fullt. Ingemar har varit med Lea måndag-onsdag, men idag var det min tur. Jag är ledig idag, helt ledig med jobbtelefonen avstängd. Först åt vi frukost och sedan var det dags att gå till en lekpark i närheten. Förskolan verkar verkligen toppen, det känns riktigt bra det här. Lea har börjat känna sig hemma där, och barnen är snälla (visar och bjuder in, tröstar och kramas) och “fröknarna” toppen.

Jag följde med till lekparken där det först var en kort samling med lite sång. Det var många – för Lea – nya sånger. Men så kom “Pippi Långstrump” då sken Lea upp och sjöng med för fulla muggar. Efter en kort fruktstund var det dags för den efterlängtade leken. Lea har lekt i den parken många gånger sedan vi flyttade hit, så hon var hemmastad och sprang runt, gungade, lekte i tåget och åkte rutchkana. Efter en stund sa vi hej då, och det var utan minsta lilla knorr som Lea glatt sa “hej då, ses sen”. I eftermiddag hämtar jag henne och tar med mig mamma också så hon får säga hej och titta runt på det nya dagiset.

För övrigt är det helt underbart med en ledig dag, jag känner mig verkligen ledig! Jag är ensam hemma i lägenheten för första gången och det känns så mysigt. Nu har jag fikat och ska städa undan lite. Sedan bär det av till Lea igen.

Här kommer lite bilder på promenad och fruktstund/samling (Lea i grå/vit randig mössa).

Det blev aldrig något teleskop som jag ett tag var sugen på att införskaffa mig för att kunna ta bilder på avlägsna planeter och stjärnor. Men vår gamla hederliga måne skall man inte glömma bort. Ikväll har vi en praktfull fullmåne här i staden och en vanlig kamera med bra zoom fungerar alldeles utmärkt för att föreviga detta klot. Jag slängde på mitt 200mm objektiv och tog en bild från vår balkong:

När man ser den på nära håll, då sätter tankarna fart. Ärrad, erfaren, omtalad och fortfarande insvept i mystik hänger den där och ser hur vi springer runt här nere, pantar tomglas, slår ihjäl varann, bråkar om skatter, grillar korv och kryssar mellan bröllop och begravningar.

Gonatt!

Idag hade Lea och jag vår första dag på nya dagiset. Hon träffade direkt en kompis, Ina som är ett år äldre, också inflyttad från Stockholm och hon tog på sig att ta hand om Lea och visa runt henne bland alla leksaker. Det tog inte många minuter innan en spontan maskerad var i full gång.

Hon var lite blyg i början för alla nya fröknar, men redan efter en kvart så ville hon springa omkring och hålla sin nya fröken Lena i handen. Det här kommer att gå som en dans känner jag. Imorgon skall vi gå till lekparken, trots att de säger att det skall bli regn. Jag tror inte hon kommer att bry sig ett smack om det, utan det är snarare pappa som får rota fram något regnställ i gömmorna tills imorgon.